Överhuden, epidermis – det yttersta skyddet
Huden är kroppens största organ, ytan är på nästan två kvadratmeter. Hudens primära funktion är att skydda kroppen på olika sätt. Huden har också ett antal specialfunktioner, som t ex att medverka vid bildandet av D-vitamin, fungera som känselorgan och delta i kroppens temperaturreglering. För att kunna utöva alla skyddsfunktionerna är huden uppbyggd av tre olika skikt/lager: överhuden (epidermis), läderhuden (dermis) och underhuden (subcutis).
Cellförnyelseprocessen
Överhuden är den yttersta synliga delen av huden. Överhuden bildar ett tunt, men effektivt membran mot omvärlden. Från överhuden utmynnar naglar, hår, talgkörtlar och svettkörtlar. Överhuden består av hudceller i många skikt. Cellerna i de djupast liggande lagren delar sig ofta för att ersätta celler som nöts och avstöts från hudens yta. De nya cellerna vandrar upp till ytligare skikt efter hand som de åldras. Det allra yttersta lagret i överhuden består av döda hudceller. Cellavstötningen sker i normalfallet i en takt som balanserar nyproduktionen av celler. I en frisk hud tar det ca 28 dagar för en cell att bildas, vandra upp och stötas av. Denna process saktar naturligt ner med åren.
Hudens naturliga fuktinnehåll
I huden finns naturliga fuktbevarande ämnen. Det yttersta hudlagrets normala funktion försämras av för låg vattenhalt, t ex om vintern eller vid användning av uttorkande produkter. En torr och sprucken hud har mindre motståndskraft och olika skadliga ämnen kan lättare tränga ner, irritera och orsaka infektion.
Pigmentcellerna
I överhuden finns också de celler som bildar hudens pigment, melanin. När hudcellerna rör sig uppåt mot hudytan tar de med sig ”melaninkorn”. Pigmentet skyddar de inre organen från solens skadliga UV-strålning. När pigmentcellerna utsätts för solljus blir huden mörkare – man blir ”solbränd”. Överdrivet solande kan dock leda till att man drabbas av olika solskador, som t ex rynkor och pigmentförändringar, men också hudcancer.
Läderhuden, dermis – hudens elasticitet och fyllighet
Under överhuden finns läderhuden, dermis. Här finns hudens blodkärl, som bl a har betydelse för kroppens temperaturreglering. Förutom blodkärl består läderhuden av lymfkärl, olika typer av fibrer, nerver och olika vätskebindande ämnen. I läderhuden finns också hårsäckar, talg- och svettkörtlar. De ”fibrer” som bidrar till hudens styrka och elasticitet heter kollagen och elastin. Kollagen ger huden stadga. Brist på kollagen gör huden skör och bräcklig. Elastinets huvudsakliga funktion är, likt ett gummiband, att föra tillbaka huden till sitt ursprungsläge efter en sträckning. I dermis finns även ämnen vars funktion är att binda vatten (kan liknas vid tvättsvampar). Den mest kända är hylauronsyra. Mekaniskt fungerar dessa vätskebindande substanser också som hudens stötdämpare. Hud med en hög halt av dessa ”tvättsvampar” är jämn, elastisk och ser slät och frisk ut.
Underhuden, subcutis – kroppens fettdepå
Subcutis är det understa hudlagret som består av porös bindväv och många fettceller. Fettvävnaden i underhuden är värmeisolerande och stötdämpande. Den är dessutom en viktig fettreserv. Underhuden fungerar också som ett vätskeförråd eftersom den porösa vävnaden innehåller mycket vävnadsvätska
Huden i genomskärning
Läs mer om varför vi får rynkor
